Vad gäller den föreningsrättsliga biten så bör föreningen av aktsamhetsskäl fatta ett stämmobeslut (enkel majoritet) för att införa kameraövervakning. Det är alltså inte något som styrelsen själv ska fatta beslut om.
Alternativa åtgärder
Det viktigaste, till en början, är att föreningen ska ha testat andra åtgärder först, för att komma till bukt med problemet som ligger till grund för önskemålet om att kamerabevaka. Att bli kamerabevakad i sitt hem, eller i närheten av sitt hem, bedöms juridiskt som ingripande och därför är det viktigt att föreningen kontrollerar alternativa åtgärder först. Om man exempelvis har många problem med inbrott kanske det går att lösa med bättre belysning, säkerhetsdörrar, portkod eller liknande. Kamerabevakningen ska vara den sista åtgärden man vidtar.
Syftet styr
Syftet med bevakningen sätter ramen för bevakningen: har föreningen problem med inbrott i källarförråden får man inte per automatik bevaka gård eller trapphus, utan då är det just källargångarna som är aktuella. Är syftet att förhindra brott får man inte använda filmerna för att kontrollera vem som skräpat ner i trapphuset. Det måste finnas ett faktiskt problem. Att det ”skulle kunna” bli problem med inbrott är inte tillräckligt utan problemet måste redan finnas.
Har man omfattande problem med skadegörelse i gemensamma utrymmen kan det alltså vara godtagbart att kameraövervaka för att motverka skadegörelsen. Det är däremot inte tillåtet att använde det inspelade materialet för att ”jaga” enskilda medlemmar som man upptäcker hanterar grovsoporna felaktigt. I ett sådant fall får föreningen införa andra åtgärder, som exempelvis tidlås till soprummet så att det endast är öppet vissa tider, eller någon liknande lösning. Det är heller inte tillåtet att rikta böter eller straffavgifter mot de bostadsrättshavare som missköter sig. En bostadsrättsförening har inte någon lagstadgad rätt eller möjlighet att utfärda sådan straffavgift eller böter.
Många regler
Det är viktigt att tänka över vilka tider som bevakningen gäller och hur många som kommer att ha tillgång till det inspelade materialet. Det är inte tillåtet att slentrianmässigt titta på inspelat material eller titta på materialet i andra syften än de syften som man uttryckligen bestämt att man ska bevaka för. Ju större upptagningsområdet är och ju fler timmar per dygn man filmar (särskilt om man filmar de tider på dygnet när det är som mest människor i omlopp) desto större hänsyn ska tas till integritetsintresset.
Gallringsrutiner måste upprättas. Som utgångspunkt är det tillåtet att spara materialet i tre dygn. Vill man spara längre än så behöver man motivera varför. Det kanske är berättigat att spara materialet längre än så, om bevakningen exempelvis gäller källarförråden som folk inte besöker så ofta, men då behöver man alltså förklara varför man sparar materialet en längre tid. Föreningen behöver även dokumentera hur övervakningen sker och kontinuerligt ompröva behovet, minst var sjätte månad enligt Integritetsskyddsmyndigheten, som är den myndighet i Sverige som övervakar att GDPR följs.
Vidare måste föreningen informera om kamerabevakningen.
Om föreningen kommer fram till att man vill införa kamerabevakning så rekommenderar vi att föreningen läser på Integritetsskyddsmyndighetens hemsida. Där finns många konkreta exempel på när kamerabevakning är tillåten och inte.
IMY har även tagit fram en mall med frågor som föreningen bör använda sig av inför sitt beslut om bevakning.
