Det talas ibland om ”det långa 90-talet”, som inleds med Berlinmurens fall 1989 och avslutas med attacken mot World Trade Center 2001. Däremellan råder oro på många fronter. Jugoslavien faller samman i krig och blod, i Rwanda pågår ett folkmord och västvärldens skolor drabbas av dödsskjutningar.
Samtidigt genomgår världsekonomin i allmänhet och byggsektorn i synnerhet en djup kris. Kreditmarknaden kollapsar, fastighetsbubblan spricker och räntor och hyror stiger. Medan blott en enda svensk bostadsrättsförening har gått i konkurs år 1990, drabbas över 100 av samma öde 1994.
Särskilt värt att notera är att större delen av dessa var nya föreningar som byggts av privata bostadsutvecklare. Riksbyggen tillsammans med HSB hade sedan tidigare inrättat ”Svenska bostadskooperationens garantifond, SBG” där medel avsatts för att tas i bruk under svårare tider. Nu användes pengarna och konkurser genomfördes kontrollerat eller kunde helt undvikas.
Mellan 1993 och 1998 byggs det bara 12 000 lägenheter i Sverige, vilket är den lägsta siffran sedan 20-talet. De få projekt som kan genomföras är i regel de som får statliga garantier, som boende för ungdomar, äldre och handikappade.
Som mest står 50 000 lägenheter tomma i landet, främst i Norrland och på traditionella bruksorter, och mängden av osålda bostadsrätter gör det tufft för landets olika byggbolag.
Riksbyggen är inget undantag. Det finns till och med färdiga projekt - som 260 lägenheter i det gamla sjukhusområdet Hälsan i Jönköping - som ett tag inte har några spekulanter alls. Allt känns tungt, trögt och svårforcerat.
Så vad göra?
Svaret blir att både bromsa och gasa sig ur krisen.
Till den defensiva taktiken hör att införa tillfälligt byggstopp. Till den offensiva att förfina de fastigheter man redan har.
För kan man inte bygga nytt, kan man istället ägna kraft åt det som redan finns. På 90-talet blir vårda, underhålla och förändra de nya slagorden. Det uppstår ett nytt intresse för att redan existerande hus ska bli säkrare, snyggare och miljövänligare.
Det brukar sägas att ”den första generationen förvärvar, den andra förvaltar och den tredje förstör”. Men det sistnämnda drabbar gudskelov aldrig Riksbyggen.
Istället präglas decenniet av att man visserligen blir mindre byggherre, men däremot förfinar sina instrument som förvaltare. Snart arbetar 80 procent av 3 000 anställda med att förvalta redan existerade fastigheter, istället för inom den betydligt mera konjunkturkänsligare byggsektorn.
Dessutom medför krisen, paradoxalt nog, ökad rörelsefrihet för Riksbyggens arkitekter. För att ändå stimulera nybyggande, släpper staten en del på äldre, lite stelbenta byggnormer.
Det ger en chans att bryta mot den rådande stadsplaneringen med tätt, tjockt och högt byggande. För Riksbyggen innebär det en uttalad återgång till ”det rena formspråket” och ”ljusa, blonda material”.
De boende erbjuds också möjligheten att själva sätta prägel på sin nybyggda lägenhet. Redan på skisstadiet kan man ha önskemål om rummens storlek, material i golv och väggar, märket på vitvarorna och annat som kan ge en lägenheten en personlig touch.
Som ett led i att utveckla hållbara boendemiljöer inrättar Riksbyggen i samband med sitt 50-årsjubileum en fond ”Den Goda Staden”. Syftet är att stödja forskning, utveckling och utbildning för bättre boendemiljö inom områden som arkitektur, byggnadsteknik, fastighetsförvaltning, energiförsörjning, miljövård, samhälls- och trafikplanering.
Utsikt från sjuksängen
Mitt i den ekonomiska krisen drar Riksbyggen igång ett spännande projekt i Alingsås. Efter att ha fått kommunens garantier att bygget snabbt kan hejdas om lågkonjunkturen visar sig bli en mardröm, sätter man 1993 spaden i marken för att skapa ett äldreboende av nytt och modernt slag.
Resultatet blir bostadsrättsföreningen Kaptenen - en anläggning som nästan helt saknar raka vinklar och istället består av mjukt böjda huskroppar kring en sluten, oval gård. Strax intill ligger en sjö och ett naturskönt område med promenadvägar.
Här finns rum för de flesta, oavsett status på kropp och knopp. Pigga pensionärer kan välja eget boende med egen ingång, där de i stort sett sköter sig själva. De sängliggande kan få den service, omsorg och vård som krävs. Och så mellan dessa ytterligheter ett seniorboende för dem som kanske ändå behöver viss tillsyn och hjälp.
Steget från 1800-talets fattigstugor kan knappast vara större. På den vindskyddade uteplatsen skapar landskapsarkitekten Åke Andersson en blomstrande oas för ett stilla umgänge, med parkbänkar, blomrabatter, pergolor och vattenspelande fontäner. Inomhus finns kafé och mötesrum, och i källaren en motionslokal.
En smart detalj är att fönstren hos de sängliggande går ända ner till golvet. Då består utsikten från kudden inte bara av himmel och trädtoppar, utan även av blommor och gräsmattor.
Satsningen på äldreboenden klarar inte bara Riksbyggen helskinnat igenom 90-talets krisår. Det lägger också grunden till ett helt nytt koncept, där man tar ett helhetsansvar för omsorgen av gamla och handikappade - inklusive att anställa egen vårdpersonal.
Den offensiva satsningen i Alingsås utses till ett av årets byggen 1995 i branschtidningen Byggindustrin.
Tryggare kan ingen vara
Redan vid 70-talets slut har vd Ralf Hultgren hävdat att ”bostaden som produkt i viss mening är färdigutvecklad”. Det går inte - och finns inget behov av - att höja standarden särskilt många snäpp till. Ingen svensk behöver längre frysa eller slåss mot trångboddhet, råttor, fukt och ohyra.
Istället riktar nu Riksbyggen blicken mot att ge de boende ökad trygghet och säkerhet. Det kan handla om enkla tekniska prylar ledstänger, halkskydd, brandvarnare eller trygghetslarm. Men det kan också innebära bilfria innergårdar och bättre upplysta gångvägar.
I samma anda skapas - när värsta krisen är över och man återigen törs ta fram byggkranarna - det så kallade Trygghetspaketet. Det ska återskapa förtroendet för bostadsrättsmarknaden med en ekonomisk garanti. Riksbyggen förbinder sig helt enkelt att förvärva de lägenheter som inte är sålda när det nya huset står färdigt.
Slopande av detaljnormer har kanske gett Sverige snyggare hus, men också frestat vissa byggmästare att börja slarva och smygbespara. På eget initiativ genomför Riksbyggen därför ett kvalitetsprogram som klarar certifiering enligt internationell standard. Ingen ska behöva bo i ett fuskbygge.
